Nordanåstorpets Jaktlag  
 


Torkat kött - en delikatess för jägare

I gamla jaktskildringar kan man läsa om hur jägare förföljde rovdjur under långa perioder med torkat kött och kaffe som enda föda. Det låter inte
speciellt frestande för dagens jägare att lämna den goda maten hemma, men så har vi andra förutsättningar när vi jagar.
Det torkade köttet bör dock alltid finnas med, eftersom det är en delikatess utöver det vanliga.

Torkat kött är väldigt enkelt att förvara i en plastpåse i benfickan, i ryggsäcken eller i skoterlådan. Köttet håller sig i alla väder och smakar lika gott alla gånger.
Torkat kött snakar utsökt till kaffet under en paus i jakten, eller som ren delikatess i jaktstugan under kvällens diskussioner kring dagens jakt.
Vanligaste torrköttet är från ren, älg eller varför inte hjort. I Västerbottens inland och i Norrbotten hör det till vanligheterna under vårvintern att jägare hänger kött ute i det fria på tork.

Gör så här!
Hur gör man då för att torka köttet? Först tar man och saltar det kött man tänker torka. Man kan välja att koka en saltlag. Blanda nio liter vatten med sex deciliter salt och 1,5 deciliter socker. Koka upp och se till att socker och salt löses upp.
När saltlagen svalnat lägger man köttet i en köttback och häller saltlagen över. Se till att köttet täcks helt och låt köttet ligga i cirka tre dygn.
Därefter är det bara att avlägsna saltlagen. Förse köttbitarna med snören och häng upp köttet i skuggan (norrsidan) på husväggen. Naturligtvis ska man hänga köttet under taket så att förbipasserande hundar inte får en chans att snappa åt sig någon av de begärliga köttbitarna.

Snabbmetod
Är man i tidsnöd och har fina stekbitar man vill torka är det väldigt enkelt.
Lägg köttbitarna i en långpanna och strö rikligt med grovsalt över köttet och sedan lite socker. Långpannan ställs sedan lite svalt och får stå där i tre dygn innan det är dags att hänga ut bitarna på tork.
Bästa tiden att torka är från februari till april månad. Om man torkar sent på året får man vara på sina vakt för vårpigga flugor som kan ställa till det.
En metod är att iordningställa en torkbur med myggnät som gör det omöjligt för flugorna att lägga sina ägg, annars är risken stor att köttet blir nog så innehållsrikt.

Fjällmetoden
För den som ytterligare vill experimentera med sin torrköttstillverkning kan syrningsmetoden vara ett alternativ. Kalle Hansson, Henriksfjäll, berättar för Jaktjournalen om hur han går tillväga för att få ett gott torrkött.
Kalle väljer redan i september ut det kött han ska torka. Fördelen med Kalles metod är att man kan välja sämre bitar ur älgen men med samma goda resultat.
Kalle strör grovsalt i botten av en plastpåse som han sätter i en hink. I botten lägger han första köttvarvet och sedan saltar han försiktigt varje varv till dess plastkassen och hinken är full. Plastpåsen knyter han sedan ihop och på toppen lägger han en träkloss innan locket pressas på.
Köttet får sedan ligga i hinken i ett svalt utrymme under vintern och syras. Det får inte vara för varmt så att köttet börjar jäsa men inte för kallt så att det fryser och processen stannar av.
I början av mars tar man fram köttet och sköljer det i rinnande vatten. Större köttbitar hålls isär med hjälp av alpinnar som träs genom köttet.
Köttet hängs sedan i rostfria krokar på skuggsidan av huset.
– Köttet får inte hänga i solen och få solsmak, för det blir inte gott, säger Kalle.
Mörningsprocessen är så effektiv att Kalle till och med torkar benmusklerna från älg.
– När man rullar ut benmuskeln blir det ett fantastiskt torrkött, säger han.
Som extra finess brukar Kalle även röka en del av torrköttet innan han hänger ut det på torkning. En lätt kallrökning med alved ger köttet ytterligare en smakdimension.
Kalle vill dock varna för att ställa hinkarna med köttet i ett garage med betonggolv. Av någon anledning blir det inte lika bra på betonggolvet som i vedbon, säger han. Dessutom ska man veta att syrningsprocessen som pågår hela vintern innebär att det jäser över i hinkarna med saltlag som rinner ut på golvet. Med andra ord är det inget som man ska förvara i finrummet.